Känner mig faktiskt lite stolt att jag lyckades hålla det jag lovade (eller lovade och lovade, snarare var det väl en gissning) och skriver nu detta inlägg idag, söndag. För er där hemma i Sverige är det fortfarande tidigt på morgonen men här är det snart middagstid, och jag vet knappt vilken zon min kropp befinner sig i just nu. Flygningen hit gick oväntat snabbt och smidigt och jag lyckades slumra till vid ett par tillfällen (dock inte lika mycket som jag hade hoppats), men det som följde flygningen var mindre roligt. Planet landade på Incheon Airport klockan 9:15 lokal tid, vilket för mig var klockan 2 på natten och redan då kände jag mig hyfsat sömnig. Som om inte det var nog så väntade därefter en lång kö för att ta sig igenom tullen, hämta ut väskan, köpa bussbiljett och sedan sitta cirkus en timme på en buss in till Gangnam. Jag hade sedan innan skrivit ut kartor och hade fått papper från min researrangör om vart mitt boende låg, men när kroppen helst vill sova och man har svårt att koncentrera sig är det inte så lätt att hitta rätt, inte ens för mig som är van kartläsare.
Efter en promenad på 20-30 minuter lyckades jag dock finna platsen dit jag skulle, och jisses vilken lättnad det var. Jag tror faktiskt att bristen på sömn var hjälpsam på så sätt att jag inte hade orken att vara orolig eller nervös över hur det skulle bli och om jag skulle komma fram, även om det är obehagligt att känns sig så trött. Ett tag senare blir jag visad mitt rum (som för övrigt är sjukt litet, men mysigt) av en hjälpsam korean vars namn jag inte minns, och är i full fart med att packa upp alla mina saker. Först närmre fyra-tiden (svensk tid alltså) hoppar jag in i duschen och släpar därefter mig själv till sängen för en välförtjänt tupplur som varade i ungefär tre timmar.
Just nu sitter jag och håller på att svälta ihjäl så jag ska strax bege mig ut på gatorna i hopp om att hitta något att äta samt köpa lite toapapper och annat man behöver när man bor själv. Jag vet att det bor fyra (eller fem?) till personer här och att de också är svenskar (tack igen till den hjälpsamme koreanen), vilket känns bra, men jag har inte träffat dem än. Dock är det en oerhört positiv överraskning, då jag hade blivit glad om det ens fanns en till person från Europa här. Vi får väl se imorgon helt enkelt då min språkkurs sätter igång, och helt ärligt önskar jag att imorgon kommer så snart som möjligt så att den här dagen kan lämnas i dåtiden. Nej, nog med skrivande nu! Dags att införskaffa mat och sedan mer sömn; det låter som en bra idé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar