Dag 18: Uppdatering från sjukstugan

På något sätt visste jag väl innerst inne att det här med att jag skulle vara frisk under hela min vistelse var för bra för att vara sant, men såklart hoppades jag ändå att det skulle bli så. Dock så hade min kropp andra planer, för här sitter jag nu med någon typ av konstig förkylning som än så länge mest bara gett mig feber och lite lätt halsont och snuva (till skillnad från mina vanliga förkylningar som innefattar extrem halsont och snuva). Jag inser medans jag skriver detta att det var ett tag sen jag uppdaterade sist, och jag har egentligen ingen annan ursäkt en den att jag varit upptagen och haft mycket annat för mig. Att bo här i Gangnam, gå till skolan, träffa vänner och äta god mat har gått från att vara något extraordinärt till att vara en vardag, men vilken fantastisk vardag det är. Det skrämmer mig hur snabbt tiden gått och hur dagarna bara verkar flyga förbi, och trots att det är flera veckor kvar börjar jag redan frukta dagen då jag måste åka hem. Jag vet inte hur jag kan beskriva det annat än att jag trivs något enormt här, och jag känner mig verkligen som hemma.

Eftersom det nu var så länge sedan jag uppdaterade här är det i princip omöjligt för mig att redogöra för att jag gjort i ord, så jag tänkte bifoga lite bilder för att visa vad jag haft för mig sedan jag skrev sist.

Hittade en fin park mitt i Gangnam.

Cheese Bingsu...en konstig men god kombination.

Jag och Anissa.

Aiden visar hur man på korrekt sätt blandar Soju och Öl.

En häftig vy från Ehwa Women's University

Som också bjöd på vackra byggnader

Från förra fredagens tripp till COEX Aquarium

Nemo, Marvin och Doris simmar runt

En groda som chillar

Fina fiskar

Hen var helt klart tränad i att posa för kameran

Fiskar simmar runt mot en himmelsblå bakgrund

Dessa uttrar var helt klart mest underhållande av alla djur i akvariet

Likaså denna tank fylld med hajar

En gigantisk rocka som simmade omkring

Mat!!!

Plugg....

Från det mycket populära Lotte World

Jag och Zara

Jag, Anissa, Zara och L'Oreal

Jag och Anissa (och mina kaninöron)

Den vackra karusellen

Hela gänget

Aiden, Hana, Jung Eun, Zara och Jag

Anissa, Jag och Myo

Dag 8: Mer mat, mer fika, mer....prov?

Annyeong!

Jag vill verkligen skriva lite på koreanska nu när jag börjar lära mig, men jag har inget koreanskt tangentbord så det får bli koreanska ord fast med våra bokstäver istället. Annyeong betyder hej, kort sagt, så som man säger till sina vänner och sin närmste familj, och är ett ord jag ofta använder när jag ser min kompisar här i Gangnam. Igår, söndag, var det inget särskilt som hände under dagen (äta, fika, plugga) men senare på eftermiddagen begav vi oss iväg från Gangnam och tog tunnelbanan ut till de yttre kanterna av Seoul och stadsdelen Yatap. Michaela hade tidigare i veckan träffat på en koreansk kille som bjöd in henne, och därmed oss andra, till ett möte med en så kallad "Foreigners' Club". Jag håller med om att det låter lite suspekt men han försåg oss med information om hur mötet skulle gå till och vad det innebar samt erbjöd sig att möta oss vid tunnelbanestationen, så vi kunde inte säga nej.

Jag kan gladeligen meddela att detta möte inte var något annat än just ett möte med massor av utlänningar som bor i Seoul, fast möte är nog kanske fel ord. Snarare var det väl en sammankomst av massor av människor från olika länder som träffas och leker lekar och lagar mat på koreanskt sätt samtidigt som de får prata med andra icke-koreaner. Det var såklart koreaner där också men majoriteten var från andra länder, både från Asien och resten av världen. Vi lekte den klassiska fylleleken dibidibidip, fast nyktra såklart, och lagade soppa tillsammans (den blev supergod). Tydligen träffas de varje söndag på det här stället och fastän jag inte vet säkert om det är något jag vill göra varje vecka var det en rolig och givande upplevelse, och jag är glad att vi åkte dit.

Idag har det däremot skett en del nya saker, och jag tänker då främst på mitt level-up prov som var tidigare idag på morgonen, vilket i sig skulle avgöra om jag fick flytta till Beginner 2 eller inte. Jag tror jag skrev tidigare att jag inte kände mig särskilt orolig, och jag hade ingen anledning att vara det heller då provet gick galant och jag fick tillsammans med nästan alla mina vänner omgående byta till nästa nivå. Än så länge har det bara gått en halv lektion men genast märkte jag av att tempot var snabbare och att nivån var klart högre, men jag tror jag hänger med....än så länge. Problemet är bara att tydligen kommer vi ha ett litet prov varje dag för att se om vi hänger med, utöver veckoproven vi har varje torsdag. Nog att jag vill lära mig språket och jag har inget emot att plugga lite, men detta känner till och med jag är lite väl mycket. Kan också erkänna att jag knappt pluggat något inför detta prov imorgon, men det går väl säkert an...hoppas jag åtminstone.

Det andra som var utöver det "vanliga" idag var vår tripp till Itaewon på eftermiddagen/kvällen. Itaewon är i Seoul känt som ett område där många utlänningar och människor med olika nationaliteter och etniciteter håller till, vilket resulterar i massvis av internationella restauranger, pubar och klubbar. Det var på kvällen som stadsdelen verkligen vaknade till liv, och det fanns så mycket att välja på att vi höll på att bli galna. Okej, galna är kanske en överdrift men det fanns verkligen hela gator med restauranger med diverse kök; allt från italienskt, mexikanskt, irländskt, arabiskt, turkiskt och till och med bulgariskt. Det slutade med att vi åt middag på en italiensk restaurang, och maten var underbar, men jag vill helt klart tillbaka och prova fler ställen. 

En annan sevärdhet i Itaewon var Line Friends Store And Cafe, som är en hel butik/kafé dedikerad till karaktärerna från appen Line. Tillsammans med Kakaotalk är Line en av de stora apparna som folk här använder för att chatta med varandra, och likt Kakaotalk finns det ett helt franchise kring detta med massor av figurer och tillbehör. Just butiken i Itaewon som vi var på är en av flera här i Seoul, men den väldigt imponerande med sina tre våningar fyllda med produkter relaterade till Moon, Edward, Sally och alla andra karaktärer. Såklart fanns det flera möjligheter att ta bilder med dessa, vilket jag givetvis passade på att göra.

Jag och karaktären Jessica.

Jag och Cony.

Jag och en superstor version av björnen Brown.

Dag 6: Vi kan inte texten men vem fan bryr sig?!

Jag hade nog egentligen inte tänkt skriva detta inlägg från början eftersom min lördag till störst del har varit ganska ointressant, men med tanke på hur min kväll slutade känner jag att jag måste dela med mig. En stor anledning för mig att åka hit var att ta del av det koreanska sättet att leva, av människorna och kulturen, och det finns såklart många sätt att göra det på. Idag har jag och mina klasskamrater suttit i timmar på ett kafé och "pluggat", vilket är något som koreaner älskar och göra då de dricker nästan lika mycket kaffe som oss här i Sverige, men vi har också testat något som kanske är ännu mer typiskt koreanskt. Efter den goda middagen som jag, Zara, Michaela och Anissa åt på ett mysigt pizzaställe bestämde vi oss för att prova på en riktig populär kvällsaktivitet hos det koreanska folket; karaoke.

Ofta går man i ett gäng (vänner och/eller arbetskollegor) till en så kallad norebang, som ordagrant översätts till "sångrum", där man får ett helt eget rum med en karaokemaskin och tusentals låtar att välja mellan. Man kan även beställa in dricka, vanligtvis alkohol, medan man sjunger och dansar tills man storknar. Att gå till en norebang är väldigt populärt här då det finns en vid nästan varje gatuhörn, och jag förstår verkligen varför. Tidigare har jag sett dem på koreansk tv och alltid tyckt att det verkat roligt, men efter den här upplevelsen inser jag att sjunga på en norebang är något som jag inte visste att jag saknade i mitt liv. Kommer ni ihåg hur roligt det var med Singstar när man var liten? Ja, detta är ungefär som det fast för vuxna, och det är så synd att detta fenomen inte spridit sig till Sverige.

Eftersom att jag, Zara, Anissa och Michaela alla är stora K-pop fans så sjöng vi såklart massvis av våra favoritlåtar och efter en och en halv timme med intensiv sång och dans är man så slut att man svettas och flåsar när man går därifrån. Visserligen kan vi inte alla ord och det blev nog kanske mer skrik än sång, men vi kunde verkligen leva ut våra inre fangirls och trots att det säkert lät förjävligt var det nog bland det roligaste jag gjort. Priset för att vara där i en och halv timme var dessutom bara 20 000 Won, vilket är ungefär 140 svenska kronor, och detta för alla oss så per person blev kostnaden bara runt 35 kr. Slutsatsen är att detta är definitivt något jag kommer göra flera gånger till innan jag åker tillbaka till Sverige. Gud vad roligt det var.

Dag 5: Det rullar på

Inte trodde väl jag att jag skulle vara så upptagen att jag inte skulle hinna skriva något på den här bloggen, men så har det varit de senaste dagarna. Nu känns det lite som om jag börjar komma in i några rutiner och en slags ny vardag har börjat bildas, och det är såklart någonting positivt. Att det flyter på så pass bra och att jag trivs här, både med skolan och med det nya landet, är något som jag verkligen är glad över även om den uppskattningen förmodligen kommer minska då jag känner mig mer och mer hemma här. Jag ska göra mitt bästa för att inte ta detta för givet och verkligen njuta av varenda minut och varenda sekund, och inse att det jag gör nu är något utöver det vanliga och är definitivt inte en alldaglig vardag.

Så som mina dagar har sett ut har jag som vanligt gått i skolan från 9.00 till 12.15, och jag bör tillägga att jag har en superbra lärare och klass så på den fronten finns det inget att klaga över, och därefter har det varit lunch på diverse ställen följt en plugg på något mysigt kafé. Igår var även jag och några andra klasskamrater i Hongdae, en stadsdel känd för sin ungdomlighet med trendigt mode, konst och mat, och trots att vi inte hann stanna där så länge hade den som allt annat en superhärlig atmosfär och känsla. Precis som med Myungdong är det en plats jag definitivt vill tillbaka till. Idag, fredag, har jag haft min sista dag i kursen Beginner 1, och som fredagsaktivitet (som skolan arrangerar) var vi ett gäng som besökte Gwangjang Market.

Marknaden innefattar allt från grönsaker, kött, nötter och annan föda samt massvis av färdiglagad gatumat som kimbap, ddeokbokki och koreanska pannkakor. Vi i gruppen som kom dit tillsammans åt dessa pannkakor tillsammans med ett koreanskt risvin vid namn makgeolli, som var riktigt gott. Det smakade lite som en blandning mellan öl, champagne och mjölk, och var väldigt söt och lättdrucken. Dessutom såldes det även diverse annat krimskrams och mycket tyger och även en del kläder, och just vid denna marknad finns ett vintage-ställe som var helt enormt och proppat med snygga kläder. Tyvärr var de flesta kläderna riktade till män och killar (för stora storlekar för mig alltså) men jag hittade en jeansjacka som jag spontanköpte. Nog att jag gillar jackan men jag vet verkligen inte hur jag ska få ner den i min resväska, fast och andra sidan kanske jag behöver skicka hem ett paket ändå med tanke på hur mycket smink och hudvårdsprodukter jag planerar att köpa.

Efteråt var vi ett gäng som gick omkring i närområdet (Jongno) och kollade in vad denna stadsdel hade att erbjuda, vilket var som med alla andra jag besökt, en hel del. Problemet med Seoul är att staden är något fruktansvärt stor så hur mycket jag än vill kommer jag inte hinna utforska varje hörn och kika in i varje vrå, vilket gör mig lite ledsen. Jongno är också ett ställe jag verkligen vill tillbaka till, om inte för marknaden men för den härliga atmosfären och de mängder av restauranger och kaféer som fanns där. Dessutom gick vi till Ssamzigil, som är ett typ av shoppingcenter med en väldigt öppen planlösning (öppet på det sättet att det är mestadels utomhus) och hittade en s.k. kärlekshörna, där mängder av par har köpt runda brickor och skrivit sina lovord på för att sedan hänga upp. Kanske misstar jag mig men det kändes verkligen som att just där var det mer par än på någon annan plats jag varit hittills. 

Nu på kvällen begav vi oss (jag och några klasskamrater) för att äta traditionell koreansk barbecue, vilket fungerade sisådär för mig som inte äter kyckling, vilket var det som grillades. Jag fick istället nöja mig med att äta diverse side dishes, men det gick bra eftersom de ger en så många olika smårätter (grönsaker, såser, rice cakes, soppa o.s.v) som jag kunde äta mig mätt på. Sen var det kanske tur att jag inte var så hungrig till att börja med. Jag fick även smaka soju för första gången, en dryck som jag hört mycket om sedan innan och alltid undrat över hur den smakar. För att ha en alkoholhalt på 17% måste jag säga att drycken är riktigt lömsk, för den smakar ungefär ingenting. Det finns en antydan till alkohol (tänk vodkasmak) men den är väldigt gömd och kommer först efteråt, för när du dricker den smakar den verkligen som vatten. Jag kan alltså förstå varför koreaner kan dricka hela flaskor själva. 

I morgon är det lördag vilket innebär ledighet, men jag och mina vänner hade tänkt ägna oss åt att plugga för provet vi har på måndag. Åtminstone halva dagen. Det är nämligen så att varje måndag är det ett prov för att kolla av vad man lärt sig föregående vecka, men vissa av dessa prov är så kallade "level-up-prov", som man gör för att se om man kan hoppa från en nivå till en annan. Just nu är jag ju i Beginner 1, men klarar jag detta blir nästa vecka istället Beginner 2. Turligt nog känner jag mig ganska säker i mina kunskaper och inte speciell orolig, och jag märker definitivt av att jag plockat upp en del ord och grammatikkunskap under de 3 och ett halvt år jag lyssnat på K-pop och annan koreansk underhållning.

På söndag däremot planerar vi att besöka Gyeongbok Palace vilket jag definitivt ser fram emot, och speciellt ser jag fram emot det fina vädret som ska komma nu i helgen, då vi efter tre dagar av kall vind och högst 4 grader äntligen får lite riktigt vårväder. Förmodligen skriver jag nästa gång på söndag, men det kan bli både senare och tidigare. Ha det så bra!

Dag 2: Det här med dubbelkonsonanter alltså...

Resan fortsätter med min andra dag i Seoul, och framför allt då Gangnam där jag bor, och jag vet vad ni alla tänker på just nu och faktum är att vi var en grupp studenter som igår gick till "Gangnam Style" scenen som finns här och tog en bild. Jag glömde ladda upp den (ska börja ta mer bilder, jag lovar) men jag kan väl göra det nu istället.

Ser ni mig?

Hela förmiddagen var skola som vanligt och idag blev det lite krångligare då det blandades in slutgiltiga dubbelkonsonanter, varav det finns ett par regler som man måste minnas. Jag känner redan nu att det här med grammatik kommer bli ett problem, men det brukar det vara i vilket språk man än försöker lära sig. Efter skolan blev det en het lunch då jag åt spicy seafood udon noodles, vilket var supergott men också sjukt spicy och mina läppar svullnade till ungefär dubbla sin normala storlek.

Bild tagen från min snapchat, därav filtret (jag heter jkageman om ni vill lägga till mig och se fler bilder).

Därefter blev det lite fika/plugga och sedan bestämde jag och Zara oss för att vi inte ville vara kvar i Gangnam längre, så vi köpte varsitt tunnelbane/buss-kort (typ som resekassan vi har hemma i Karlskrona) och stack till Myungdong. Myungdong är känt som ett shoppingdistrikt, både med affärer och gatumat, och nog fanns det något för alla. Själva området var sjukt stort (för att inte tala om underground mallen i tunnelbanestationen) och det fanns verkligen allt från kläder, skor, accessoarer, smink, hudvård och restauranger av alla möjliga märken och prisklasser. Framför allt maten och snacksen man kunde köpa vid diverse stånd på gatorna var av en salig blandning och tyvärr hann jag smaka långt från allt, men det vi åt var supergott.

Bingsu kallas detta, och är typ mjölkflingor med konsistens av snö, toppad med mango.

Klassiska gaturätten Tteokbokki som är rice cakes i en het chilisås. 

Vi köpte också fiskbröd som inte innehåller fisk utan söta röda bönor, men har formen av en fisk.

En av många bilder jag tog av Myungdongs upplysta gator.

Imorgon blir det mer plugg och mer mat, och sen vet jag inte vart jag beger mig av till. Det jag dock vet är att jag har ungefär 30+ glosor som väntar på mig just nu, men det är fortfarande mycket mer roligt än jobbigt.

Dag 1: 안녕하세요!

Trots att jag kom hit igår morse och att det tekniskt sätt var min första dag i Seoul tycker jag att med tanke på att jag i princip gick runt som en zombie (halvt död och hungrig) så räknas den inte. Nej, det är istället idag som jag anser vara min första riktiga dag här, då det är då som jag faktiskt påbörjar det som är anledningen till att jag åkte hit. I åtta veckor framöver kommer jag läsa koreanska på en skola som heter Lexis, och tanken är att om två månader kommer jag kunna prata åtminstone lite och inte låta som en idiot. Jag sitter i skolbänken från 9 till 12.15 (med en rast emellan) och därefter är jag ledig att göra vad som faller mig in, dock tror jag att en del av den tiden kommer spenderas med diverse läxor. Jag blev tidigare i morse placerad i nybörjargruppens nybörjargrupp (den heter Korean Foundation), där vi var 13 elever som fick lära oss allt om Koreanskans alfabet Hangeul och vilka konsonanter och vokaler det består av. Jag kunde redan lite sen innan så det var skönt att inte allt var helt nytt, men det är fortfarande en del nya saker och framför allt alla 45 glosor jag ska kunna tills imorgon. Här går det inte långsamt fram inte!

I min klass är det två svenskar till utöver mig (Zara och Andreas), men annars är den en salig blandning av människor från alla delar av världen (Thailand, Belgien, Storbritannien, USA, Tyskland o.s.v), och det är väldigt roligt att det är sån stor spridning. Personligen var jag också överlycklig att det var två svenskar till, och speciellt Zara och jag blev direkt vänner med då vi både var så lättade över att det var en annan från Sverige där. Förutom Zara blev jag även vän med en fransyska vid namn Anissa, som dessutom bor i samma hus som mig vilket är bra för då har jag någon att gå till skolan med. Förhoppningsvis lär jag känna ytterligare fler människor men till en början är det skönt att åtminstone ha några personer att kunna prata med. 

Förutom skolan idag har jag även varit och handlat roliga saker så som disktrasor, toapapper och flingor, och jag och Zara var och åt pizza till middag (lite skillnad från havregrynsgröten jag till slut värmde igår efter att ej hittat något annat att äta) och den var sinnessjuk. Det var bokstavligt talat ost överallt och degen var jättegod med en perfekt konsistens, och även fast det kanske är fel att äta pizza när man är i Sydkorea så kändes det som rätt beslut. Kan även nämna att jag faktiskt åt äkta Koreansk föda till lunch (bibimbap) så det kommer nog mer sånt så småningom när den värsta kulturkrocken gått över. 

Nu är klockan 11 på kvällen och jag ska gå till sängs för ännu en dag i skolbänken, och jag måste säga att den tanken inte alls är jobbig utan snarare glädjande. Det har bara gått en dag och vi håller på med det mest simpla och grundläggande med hela språket, men det är redan så fruktansvärt roligt och jag kan knappt bärga mig innan jag kan ännu mer. 

Vad är ens klockan längre?

Känner mig faktiskt lite stolt att jag lyckades hålla det jag lovade (eller lovade och lovade, snarare var det väl en gissning) och skriver nu detta inlägg idag, söndag. För er där hemma i Sverige är det fortfarande tidigt på morgonen men här är det snart middagstid, och jag vet knappt vilken zon min kropp befinner sig i just nu. Flygningen hit gick oväntat snabbt och smidigt och jag lyckades slumra till vid ett par tillfällen (dock inte lika mycket som jag hade hoppats), men det som följde flygningen var mindre roligt. Planet landade på Incheon Airport klockan 9:15 lokal tid, vilket för mig var klockan 2 på natten och redan då kände jag mig hyfsat sömnig. Som om inte det var nog så väntade därefter en lång kö för att ta sig igenom tullen, hämta ut väskan, köpa bussbiljett och sedan sitta cirkus en timme på en buss in till Gangnam. Jag hade sedan innan skrivit ut kartor och hade fått papper från min researrangör om vart mitt boende låg, men när kroppen helst vill sova och man har svårt att koncentrera sig är det inte så lätt att hitta rätt, inte ens för mig som är van kartläsare.

Efter en promenad på 20-30 minuter lyckades jag dock finna platsen dit jag skulle, och jisses vilken lättnad det var. Jag tror faktiskt att bristen på sömn var hjälpsam på så sätt att jag inte hade orken att vara orolig eller nervös över hur det skulle bli och om jag skulle komma fram, även om det är obehagligt att känns sig så trött. Ett tag senare blir jag visad mitt rum (som för övrigt är sjukt litet, men mysigt) av en hjälpsam korean vars namn jag inte minns, och är i full fart med att packa upp alla mina saker. Först närmre fyra-tiden (svensk tid alltså) hoppar jag in i duschen och släpar därefter mig själv till sängen för en välförtjänt tupplur som varade i ungefär tre timmar.

Just nu sitter jag och håller på att svälta ihjäl så jag ska strax bege mig ut på gatorna i hopp om att hitta något att äta samt köpa lite toapapper och annat man behöver när man bor själv. Jag vet att det bor fyra (eller fem?) till personer här och att de också är svenskar (tack igen till den hjälpsamme koreanen), vilket känns bra, men jag har inte träffat dem än. Dock är det en oerhört positiv överraskning, då jag hade blivit glad om det ens fanns en till person från Europa här. Vi får väl se imorgon helt enkelt då min språkkurs sätter igång, och helt ärligt önskar jag att imorgon kommer så snart som möjligt så att den här dagen kan lämnas i dåtiden. Nej, nog med skrivande nu! Dags att införskaffa mat och sedan mer sömn; det låter som en bra idé.

Resfeber? Inte jag inte...haha...

Jag funderade lite på vad jag skulle döpa mitt första inlägg till men tänkte att just resfebern var bra att ta upp, då det är ett nytt fenomen för mig och en känsla jag aldrig riktigt stött på innan. Jag bestämde mig för att jag skulle åka och spendera två månader i Sydkorea för ungefär två-tre månader sen (nja, jag bestämde mig väl innan dess men det var då jag officiellt bokade resan), och det har på något sätt inte känts riktigt verkligt förrän den här veckan. Helt plötsligt behövde jag ju börja packa och fixa och säga hejdå till nära och kära, och jag insåg att allt faktiskt händer på riktigt och att jag ska åka iväg, ensam, till ett helt främmande land och vara borta i åtta veckor. HJÄLP!

Jag har aldrig varit den som känt mig speciellt orolig över resor, då jag och min familj rest väldigt mycket under min uppväxt och jag även rest tillsammans med vänner utan vuxen tillsyn, och jag skulle därför kalla mig själv väldigt resvan. Dock har just den här resan ställt till det riktigt för mig, då jag mer eller mindre gått runt med en klump i magen hela veckan och känt fruktansvärd oro och nervositet. Jag vet innerst inne att det kommer gå bra och att jag kommer klara mig på ett eller annat sätt, men det här måste vara det mest våghalsiga jag gett mig in på, och är definitivt ett par tusen steg utanför min personliga trygghetszon. Och andra sidan vet jag att det kommer bli en upplevelse som kommer vara otroligt stärkande för min självkänsla och mitt självförtroende, och förutom att jag kommer lära mig en hel del om landet, kulturen och språket så hoppas jag kunna återvända till Sverige som en lite starkare och bättre människa. Såklart förändrar inte det rationella tänkandet att jag just nu sitter och har hundra fjärilar i magen.

Tidigare idag åkte jag från Karlskrona till Arlanda och vidare till Uppsala för att spendera natten hos min mormor och morfar innan färden fortsätter imorgon. Klockan 13:00 går det första flyget från Arlanda till Helsingfors, och därefter åker jag vid 17:30 direkt till Seoul. Ungefär 12 timmar kommer jag sitta på ett plan innan jag till slut landar på söndag vid 9-tiden på morgonen, och det är då det riktiga äventyret börjar. Fram tills dess finns det väl inte så mycket mer att göra än att njuta av den sista tiden här med min mormor och morfar (och lillasyster som följde med upp), men jag tvivlar på att fjärilarna kommer försvinna oavsett hur trevligt jag har det.

Nästa inlägg kanske kommer på söndag om sömnbristen inte är alltför påtaglig, men annars så ska jag försöka skriva här så mycket som möjligt.

Puss o Kram (och önska mig gärna lycka till, jag behöver det!)