Dag 6: Vi kan inte texten men vem fan bryr sig?!

Jag hade nog egentligen inte tänkt skriva detta inlägg från början eftersom min lördag till störst del har varit ganska ointressant, men med tanke på hur min kväll slutade känner jag att jag måste dela med mig. En stor anledning för mig att åka hit var att ta del av det koreanska sättet att leva, av människorna och kulturen, och det finns såklart många sätt att göra det på. Idag har jag och mina klasskamrater suttit i timmar på ett kafé och "pluggat", vilket är något som koreaner älskar och göra då de dricker nästan lika mycket kaffe som oss här i Sverige, men vi har också testat något som kanske är ännu mer typiskt koreanskt. Efter den goda middagen som jag, Zara, Michaela och Anissa åt på ett mysigt pizzaställe bestämde vi oss för att prova på en riktig populär kvällsaktivitet hos det koreanska folket; karaoke.

Ofta går man i ett gäng (vänner och/eller arbetskollegor) till en så kallad norebang, som ordagrant översätts till "sångrum", där man får ett helt eget rum med en karaokemaskin och tusentals låtar att välja mellan. Man kan även beställa in dricka, vanligtvis alkohol, medan man sjunger och dansar tills man storknar. Att gå till en norebang är väldigt populärt här då det finns en vid nästan varje gatuhörn, och jag förstår verkligen varför. Tidigare har jag sett dem på koreansk tv och alltid tyckt att det verkat roligt, men efter den här upplevelsen inser jag att sjunga på en norebang är något som jag inte visste att jag saknade i mitt liv. Kommer ni ihåg hur roligt det var med Singstar när man var liten? Ja, detta är ungefär som det fast för vuxna, och det är så synd att detta fenomen inte spridit sig till Sverige.

Eftersom att jag, Zara, Anissa och Michaela alla är stora K-pop fans så sjöng vi såklart massvis av våra favoritlåtar och efter en och en halv timme med intensiv sång och dans är man så slut att man svettas och flåsar när man går därifrån. Visserligen kan vi inte alla ord och det blev nog kanske mer skrik än sång, men vi kunde verkligen leva ut våra inre fangirls och trots att det säkert lät förjävligt var det nog bland det roligaste jag gjort. Priset för att vara där i en och halv timme var dessutom bara 20 000 Won, vilket är ungefär 140 svenska kronor, och detta för alla oss så per person blev kostnaden bara runt 35 kr. Slutsatsen är att detta är definitivt något jag kommer göra flera gånger till innan jag åker tillbaka till Sverige. Gud vad roligt det var.